Ingå sponsoravtal med oss eller ge bidrag till livsviktig verksamhet

 "Våldsutsatta kvinnor i beroendeproblematik går igenom många samhällsinsatser innan det hamnar hos socialtjänsten på vuxenenheten för beroendeproblematik. De kanske inte går igenom alla, men de går igenom många"

Projekt Fyrklövern

Fyrklöverns skyddade boende är ett kommande projekt av Socialt skyddsnät i Sverige AB. Fyrklöver betyder lycka och det är även vad verksamheten ska förmedla till de som kommer i kontakt med oss. Vi vill att samtliga individer som kommer i kontakt med oss ska uppleva lycka och meningsfullhet efter avslutat samarbete. Vi vill och kommer göra förändring på riktigt. Fyrklöver ses även utifrån ett kulturellt perspektiv som sällsynt, vilket vårt boende är, eftersom det råder brist på skyddade kvinnoboenden för kvinnor i beroendeproblematik i landet och en sådan insats behövs för att förhindra att målgruppen faller mellan stolarna.

I Stockholmsområdet finns det inget behandlingshem som tar emot enbart kvinnor i beroendeproblematik, utan alla verksamheter tar emot både män och kvinnor. I hela Sverige finns det heller inte en enda skyddad verksamhet som bedriver behandling för våldsutsatthet och beroendeproblematik. Detta ser vi som en allvarlig brist i välfärden eftersom denna målgrupp far illa och bollas fram och tillbaka inom socialtjänstens enheter.

Verksamheten ska uppfylla kraven som lagstadgas av socialtjänstlagen 5:11 "Socialnämnden ska särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående och kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation". Våldsutsatta kvinnor med beroendeproblematik inkluderas i denna paragraf och fyrklövern har som verksamhetsmål att arbeta aktivt för att förändra placerades livssituation och arbeta behandlande för att skapa förutsättningar för kvinnorna att leva ett tryggt liv fritt från våld och beroende. Paragrafen upplyser även att Socialnämnden ansvar för de kvinnor som även varit utsatta för våld. Fyrklöverns boende kommer ta emot kvinnor från hela Sverige som är i akut behov av skydd men även de kvinnor som tidigare har varit utsatt för våld i nära relationer och har erhållit allvarliga psykiska konsekvenser av våldet vilket har resulterat i att de självmedicinerar med narkotika eller alkohol. Med våld menar vi emotionellt, psykiskt, fysiskt, latent, ekonomiskt, sexuellt och hedersrelaterat våld.

Fyrklöverns boende ska vara beläget i en hemtrevlig lokal i Stockholmsområdet. Verksamheten ska ta emot minst tio placeringar och boendet ska vara utformat med ett yttre och inre skalskydd så lokalen uppfyller kriterierna för högsta säkerhetsklass (säkerhetsklass 3). Boendet ska ligga avskilt från centrum och promenadavstånd till naturen för att upprätta miljöterapi samt trygghet för de placerade. Det är på tiden att denna målgrupp ska få insatser av god kvalité och vi vill att de ska uppleva att deras liv är av värde. Liknande verksamheters lokaler är ofta inreda som en institution, vilket vi motsätter oss starkt emot. Vi anser att lokalerna ska vara väl upprustade och hemtrevliga för att skapa hopp hos de placerade som i sin tur utgör motivationsarbetet till förändring. 

Verksamhetens innehåll

Verksamheten är ett skyddat boende för kvinnor och transkvinnor som utsätts för våld i nära relationer samt erhåller någon sorts beroendeproblematik. Placeringar ska upprättas av kommunens socialtjänst, där vi kommer samverka med barn och ungdomsenheten för placeringar mellan 18-21 år, vuxenenheter vars specialistområde är missbruk samt enheter för våld i nära relationer, där insatser utifrån skyddsbehov beviljas. Verksamheten tar emot kvinnor 18 år och uppåt och ska arbeta behandlande mot både beroendeproblematik samt våldsutsatthet. Detta skapar även förutsättningarna för att relationsvåldsteam inom kommunen kan bevilja våra insatser.

Det är relativt vanligt att våldsutsatta kvinnor i aktivt missbruk blir överskrivna till vuxenenheten, då relationsvåldsteamet ofta kräver nykterhet för att kunna bevilja insatser. Denna regel finns dels för att det knappt finns några insatser för kvinnor som befinner sig i dubbel utsatthet och där av kan relationsvåldsteam inte bevilja insatser, men även dels för att arbetskulturen inom socialt arbete menar på att det mest akuta ska behandlas först. Det mest akuta inom socialt arbete ses som hemlöshet och missbruk. Vi menar dock på att det finns ett starkt statistiskt samband mellan våldsutsatthet och beroendeproblematik. Dessa två sociala problem samverkar och påverkar varandra, vilket leder till att insatser som enbart fokuserar på den ena problematiken varken är ekonomiskt eller etiskt försvarbart.

Det är relativt vanligt att en enskild med beroendeproblematik är aktuell inom socialtjänsten i flera år, eftersom inga välfungerande metoder finns för denna målgrupp. Vi menar även på att alla barn som har omhändertagits efter att deras mammor har utsatts för våld och brukat droger har rätt till kontakt med sin mamma med förutsättningen att modern ska kunna erbjuda trygghet för barnet. För att modern ska ha dessa förutsättningar behöver vi som samhälle ta detta sociala problem på största allvar och börja verka för en förändring.

Verksamheten väljer att ta emot placeringar för transkvinnor som har påbörjat utredning kring transidentitet men inte erhållit ett kvinnligt personnummer än. Detta för att det är relativt återkommande att transkvinnor som saknar kvinnligt personnummer blir nekade till skyddade kvinnoboendet vilket resulterar i att de inte erhåller de stöd som dem behöver. Vi vet även med oss att det finns ett samband mellan våldsutsatthet och transidentitet. Transpersoner är även överrepresenterade i psykisk ohälsa och suicid vilket kan tänkas att substansbruk används som självmedicinering. Därför ser vi att denna målgrupp inkluderas i Fyrklöverns boende för att upprätthålla det sociala skyddsnätet.

Verksamheten kommer erbjuda insatser som har stöd i evidensbaserad forskning för kvinnor som är eller har varit utsatta för våld i nära relationer. De insatser som erbjuds kommer även kontinuerligt varje år kvalitetssäkras utifrån socialstyrelsens rekommendationer där verksamhetsansvarig ansvar att undersöka om nya resultat från evidensbaserad forskning har presenterats som anses ha högre evidensvärde än tidigare erbjudna insatser. Ifall så är fallet, kommer rutiner revideras för att uppnå kraven för evidensbaserad praktik.

Verksamheten erbjuder även insatser utifrån den enskildes individuella behov som grundar sig i evidensbaserad forskning. Personer som lever i våld i nära relationer och beroendeproblematik har oftast andra psykosociala problem som de behöver stöd i. Det kan vara allt från depression, ätstörningar, ångestproblematik, självskadebeteende, suicidtankar, identitetskris, sexualitet, svårigheter i skola och arbetslivet, psykiatriska diagnoser, neuropsykiatriska diagnoser, hemlöshet och posttraumatisk stressyndrom. Oavsett psykosocialt problem som kvinnan besitter ska det finnas tydliga rutiner för personalen i verksamhet hur de ska gå vidare när kvinnan uppger ytterligare psykosociala problem. Vissa psykosociala problem kan behandlas i verksamheten av VA eller kontaktperson. Ifall detta blir aktuellt ska en tydlig vårdplanering göras i samverkan med klienten, socialsekreterare och ansvarig personal. Planeringen ska även följas upp en gång i månaden för att säkerställa att  klienten erhåller de stöd som den behöver för att förändra sin livssituation. I de fall där verksamheten inte har utrymme eller kompetens att erbjuda insatser för aktuell problematik, ska personalen skapa god samverkan med berörd enhet som kan erbjuda stöd angående de aktuella psykosociala problemet. Personalen ska under arbetet säkerställa en stark vårdkedja för kvinnorna och har det yttersta ansvaret att kvinnornas behov tillgodoses av enhet där kvinnan aktualiseras.

Det är verksamhetens yttersta ansvar att följa upp insatser som erbjuds av samarbetsenheter för kvinnan och att utomstående insatser även följer verksamhetens vision av delaktighet, självbestämmanderätt, evidensbaserad praktik, goda levnadsvillkor, jämlikhet och trygghet.

Målgruppen våldsutsatta kvinnor i beroendeproblematik

Idén för fyrklöverns boende uppkom i samband med att VA arbetade i en liknande verksamhet, dock erbjöds enbart stödinsatser. Efter ett och ett halvt år av frustration över hur denna målgrupp behandlas av samhället bestämde vi oss för att skapa en verksamhet som faktiskt erbjuder insatser av god kvalité och på riktigt hjälper målgruppen till ett självständigt liv. Författarna Annika Björck, Gun Heimer och Chrystal Kunosson publicerade en reviderad upplaga 2019 med titeln "Våldsutsatta kvinnor - samhällets ansvar". Boken vänder sig till studenter och yrkesverksamma som arbetar med våldsutsatta kvinnor. Följande information presenteras i bokens tredje kapitel:

Kvinnor i missbruk har en förhöjd risk att bli utsatt för våld i nära relationer. Det finns en stark koppling mellan våld och beroende. Dels kan kvinnan finna det svårt att lämna sin våldsutövare då han kan vara personen som förser henne med narkotika. Det finns även brist på skyddade kvinnoboenden i landet som tar emot kvinnor med missbruk, då kvinnorna oftast enbart ses som missbrukare trots tydliga våldsförhållanden. Missbruket kan även vara en så kallad coping strategi för kvinnorna, genom att bruket av substansen fungerar som självmedicinering för att kunna hantera och leva i våldet.

Även Lesley Laing upplyser om problematiken i boken Social work and domestic Violence (2013). Författaren upplyser att det är vanligt förekommande att män som utsätter sin partner för våld ofta använder sig av tvångskontroll mot sin partner för att uppnå sårbarhet hos den utsatta och osynliggöra våldet för allmänheten. Våldsutövare kan upprätta kontrollen i sin allvarligaste grad genom att tvinga henne att bruka narkotika. Det är alltså förekommande att missbruk hos våldsutsatta kvinnor uppkommer för att våldsutövaren tvingar henne till det. Samtidigt är det kvinnan som sedan får kastas mellan socialtjänstens olika insatser i flera års tid. Laing menar även på att kvinnor som tidigare i livet har upplevt våld i nära relationer har större risk för att senare i livet utveckla beroendeproblematik.

Det finns väldigt mycket evidensbaserad forskning kring denna målgrupp, trots det implementeras den inte i svensk välfärd. Socialstyrelsen presenterade i sin rapport Skylla sig själv? - utbildningsmaterial om våld mot kvinnor i beroendeproblematik att de flesta kvinnor med beroendeproblematik har utsatts för manligt våld någon gång i livet. Socialstyrelsen hänvisar även att kvinnor i beroendeproblematik och våldsutsatthet behöver genomgå behandling för båda delarna för att genomgå en läkningsprocess. Även här presenteras forskning som pekar på att kvinnor i beroendeproblematik erhåller högre risk för att utsättas för våld. De flesta våldshandlingar sker i nära relationer, men kvinnor i missbruk riskerar att utsättas i högre grad av både främlingar och bekanta. Socialstyrelsen presenterar att hemlösa kvinnor i missbruksproblematik löper extremt hög risk för att utsättas för våld och kan uppleva olika typer av våld dagligen. Det finns även samband mellan våld i barndomen och våld i vuxenlivet samt våld i barndomen och beroendeproblematik.

Socialstyrelsen pekar även på att kvinnor i beroendeproblematik och våldsutsatthet löper högre risk för att utveckla psykiatriska konsekvenser, där självmordsförsök och depression är två av de vanligaste konsekvenserna. Det har även presenterat i forskning att kvinnor i hemlöshet löper högre risk att bruka narkotika. Andra konsekvenser av narkotikaberoende är att smittsamma sjukdomar som HIV och hepatit sprids bland de hemlösa kvinnorna. Om vi istället tittar på de kvinnor som har beroendeproblematik men har tak över huvudet under en längre tid, visas det att nästan inga av dessa kvinnor har smittsamma sjukdomar. Denna verksamhet främjar alltså folkhälsan nationellt. Socialstyrelsen fick i uppdrag av regeringen att sammanställa rapporten år 2011 som ett försök till kvalitétsarbete vars syfte var att motverka mäns våld mot kvinnor i landet. Trots detta ser vi dock ingen positiv förändring i samhället för målgruppen. Kvinnor i beroendeproblematik och våldsutsatthet är dubbelt utsatta. Dels är de utsatta för våld och är en grupp som löper högre risk för fortsatt våld. Många av kvinnor i beroendeproblematik är även hemlösa, vilken även ökar risken för våld markant. Narkotikapolitiken i dagens Sverige motarbetar denna målgrupp och de faller mellan stolarna. Exempelvis väljer kommuner att strama åt budgeten för målgruppen vilket har lett till att samhällsviktiga verksamheter har tvingats stängas ner.

Det är dock inte enbart åtstramning av resurser som leder till att målgruppen faller mellan stolarna, utan även den arbetskultur som finns bland yrkesverksamma inom missbruksvården. Det är allt för många socialarbetare som väljer att arbeta inom missbruksvård och utnyttjar sin maktposition samt utför bemötande av auktoritär karaktär. Arbetskulturen skapar även en inhuman syn på kvinnorna vilket leder till att de yrkesverksamma som använder sig av humant och gott bemötande isoleras från arbetsgruppen. De socialarbetare som behövs i missbruksvården väljer då att lämna på grund av organisatoriskt motstånd, när det i själva verket är de som behövs inom området. Ett exempel på vilka förödande konsekvenser inhuman arbetskultur inom missbruksvården kan leda till är från ett verkligt exempel när en av oss var tjänstgörande inom en kommunal verksamhet. Det har tyvärr skett incidenter på grund av organisatoriska hinder, inhuman människosyn inom missbruksvården, få ekonomiska resurser samt bristande kompetens bland det yrkesverksamma som ledde till att en kvinna avled. En kvinna levde i en extremt våldsam relation och blev placerad på ett skyddat boende men som enbart erbjuder stöd för våldsutsatthet och beroendeproblematik. Glöm inte heller att chef i kommunala verksamheter får inför arbetsmetoderna själva i verksamheten. Trots att verksamheten skulle verka för våldsutsatta kvinnor, implementerades enbart FREDA-kortfrågor i arbetsuppgifterna för anställda som består av fem frågor om våld. Efter dessa frågor anses verksamheten ha uppfyllt kraven från politikerna och personal får inte arbeta mer med våldet. Kvinnan placerades i verksamheten och det var känt att hon hade stora skyddsbehov. På grund av återfall i missbruket skrevs hon ut från verksamheten, trots att det är förekommande att kvinnorna återfaller under placeringstiden och får behålla sin placering. Utskrivningen grundade sig i ett icke evidensbaserat synsätt där sociala myndigheter stjälper målgruppen många gånger. Den våldsutsatta kvinnan hade ingenstans att ta vägen när hennes placering avslutades och var livrädd för sin våldsutövare. Hon såg ingen annan utväg än att ta sitt liv genom att hänga sig själv på en allmän plats. Denna incident viskades sedan runt bland personalgruppen men ingen vågade riktigt ta ansvar över incidenten. Detta var droppen och tätt inpå började visionen om Socialt skyddsnät i Sverige AB byggas upp.

Vi anser att det inte går att enbart arbeta med ett socialt problem hos en klient, när det ena problemet har ett statistiskt samband med det andra. Det finns flertal anledningar varför en person väljer att börja bruka narkotika och alkohol men oftast är målet densamma: En person har använt alla sina personliga verktyg för att uppnå ett liv fritt från ångest och psykisk ohälsa. När informella och formella kontakter sen sviker personen, blir den enda utvägen att självmedicinera sig med preparat som kan ta bort ångesten på kort sikt. Det betyder att samhället har svikit dessa kvinnor genom brist på engagemang för målgruppen bland politiker, en syn på beroende som inte är evidensbaserad samt att våld mot kvinnor har normaliserats. Kvinnan har kunnat fångas upp bland flera insatser innan hon valde substansen: polisen kunde engagerat sig mer i brottmål som handlade om våld mot kvinnor, förebyggande arbete kunde instiftas i allmänheten för kompetensutveckling, socialtjänsten borde beviljat henne ett skyddat boende med evidensbaserade behandlingsmetoder, civilsamhället borde inte blundat när hon lämnade av barnen till skolan med blåmärken runt ögonen, vännerna borde inte ha lämnat när hon gick tillbaka till honom en gång till, vårdens köer skulle vara kortare så hon kunde vårdas för sina trauman och läraren borde uppmärksammat att det förekom våld i hennes hem när hon var liten. Våldsutsatta kvinnor i beroendeproblematik går igenom många samhällsinsatser innan det hamnar hos socialtjänsten på vuxenenheten för beroendeproblematik. De kanske inte går igenom alla, men de går igenom många.

På grund av aktivt beroende hamnar hon hos vuxenenheten, hur våldsutsatt hon än är. Hon kan vara hedersutsatta och fly från hundratals familjemedlemmar, hon kanske har blivit utsatt för psykiskt misshandel som liten och har inga verktyg kvar från att skydda självet från ångest, hon kanske är ensamkommande och har sålts under illegala förhållanden, hon kanske blir utsatt av sin partner för våld i skrivande stund och kan inte hantera smärtan så henne sista utväg blir självmedicinering, eller hon kanske blev beroende genom hennes partner och enda sättet för henne att få substansen är att utsättas kontinuerligt för våld. Eftersom det finns brist på sådana här typer av verksamheter i landet, eller mer korrekt sagt; eftersom det inte finns en enda skyddad HVB-verksamhet i hela landet för målgruppen, kan inte kvinnan bli placerad på relationsvåldsteam inom kommunen, då enheten inte kan placera på ett skyddat boende. Hon hamnar alltså automatiskt på vuxenenhet och missbruk.

När hon sedan vänder sig till vården får hon inte heller hjälp. Psykiatrin sätter krav på sex veckor nykterhet för att bli erbjuden traumabehandling. Det är en lång tid. Så hon bollas till ett behandlingshem, men bara fokus på missbruket, eftersom det inte existerar behandlingshem för denna typ av psykosocial problematik, vilket utgör brist på utbud av viktiga insatser. Det finns heller inget behandlingshem närliggande Stockholms innerstad. De närmaste behandlingshemmet av missbruksproblematik för enbart kvinnor ligger en och en halvtimme från innerstan. Det råder brist på detta typ av skyddsnät, men det finns hög efterfrågan av just en sådan verksamhet. Avgiften för verksamheten ska även vara av sådan slag, att ingen kommun anser det mer ekonomiskt fördelaktigt att enbart placera denna målgrupp på ett stödboende, för dessa kvinnor behöver mer än bara stöd. Vi vet att förebyggande insatser är en investering av våra skattepengar. Vi vet även att våldsutsatta ofta återfaller i våldsamma relationer om de inte erhåller behandling för våldet, eftersom de genomgår en normaliseringsprocess. Vi vet även utifrån mångårig evidensbaserad forskning att trauman som inte blir behandlad skyndsamt oftast utvecklas till posttraumatisk stressyndrom och desto längre tid det går innan den enskilde erhåller behandling, desto mer komplex blir diagnosen och svårbehandlad.

Vår vision är att vara ett behandlingshem där vi ska arbeta aktivt med både våldet och beroendet. Detta ska göras både enskilt och i grupp och olika behandlingsmetoder kommer användas i utförandet av insatserna. Våldet behöver inte vara akut eller aktivt, utan klienten ska ha varit utsatt för något typ av våld under sin livstid. Samtliga kvinnor som vi har mött i vårt arbete har någon gång under livet varit utsatt för kontinuerligt våld i nära relationer. Vissa av sina vårdnadshavare när de var barn, andra av syskon eller partners. Oavsett vem som varit våldsutövaren kvarstår problematiken för målgruppen: de har under tiden de var våldsutsatta fallit mellan samhällets stolar och inte erhållit de stöd som regleras i aktuell lagstiftning